Sandra Bates

Jag koncentrerar mig på två huvudsakliga områden - handledning av verksamma psykologer och tvångsproblematik, bland annat på behandlingshemmet OCD Center i Uppsala.

Bakåt i tiden – utbildning, erfarenhet och disputation

Jag flyttade "hem till Sverige" 1969 och utbildade mig i Uppsala, till psykolog (1977), beteendeterapeut (1977), psykoterapeut (1985) och filosofi doktor (1988). Under hela min utbildningstid i Uppsala hade jag förmånen att ha lärare och kolleger som tidigt insåg möjligheterna med beteendeterapi. Tack vare deras insatser har jag fått en rejäl grund att stå på i mitt yrkesliv som psykolog och psykoterapeut.

Under mitt yrkesliv har jag arbetat på Rökavvänjningsklinik (Landstinget i Uppsala, 1977 och 1980) som förskolepsykolog (Uppsala kommun, 1979-1980), som forskningsassistent (Östmarka sykehus, Trondheim) kring "hodepine" och "angst" (1979-1980), som assistent vid Institutionen för tillämpad psykologi (Uppsala universitet, 1981-1983) och som konsulent på Statshälsan (Uppsala, 1987-1988).

Var med och byggde upp privat verksamhet inom beteendeterapi

Jag var med från starten när Institutet för Beteendeterapi började sin verksamhet 1980. Tillsammans med Lars Jansson, Jan Johansson (numera Lisspers), Rolf Olofsson och Anita Olsson byggde vi upp en verksamhet som omfattade psykoterapi, utbildning och handledning i privat regi, vilket var ovanligt på den tiden.

Genom ett tvärvetenskapligt projekt i samarbete med läkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala fick jag möjlighet att forska kring magsår och magkatarr, om etiologi och psykologisk behandling. Resultatet blev en doktorsavhandling i maj 1988.

Klinisk specialisering inom tvång och OCD

Efter disputationen kom mitt kliniska arbete allt mer att kretsa kring behandling av tvångsproblem. I samarbete med Pfizer deltog jag i utbildningsinsatser som nådde psykiatriska team i samtliga landsting i hela Sverige. Genom kontakter med många "ute på fältet" blev det tydligt för mig att många med tvångsproblem saknar tillgång till adekvat behandling. Under 90-talet började jag arbeta som konsult på ett behandlingshem som var inriktat på OCD.

Samtidigt hade jag både undervisning och handledning för blivande psykologer och psykoterapeuter, framförallt vid Uppsala universitetet och genom Beteendeterapeutiska föreningens utbildningar.

Framåt i tiden - tvångsproblematik och handledning

År 2007 koncentrerar jag mig på två huvudsakliga områden: Tvångsproblem och handledning. Tvång ser jag som en stor utmaning, som terapeut till enskilda patienter, som handledare till personer som arbetar med tvång inom psykiatri och på behandlingshemmet OCD Center i Uppsala, där vi bygger upp en verksamhet som kan ta emot de hårdast drabbade.

Handledning är viktigt för mig för att jag anser att det är först i det praktiska arbetet som man kan utvecklas som terapeut. Jag vill dela med mig av de lärdomar som jag har fått under 30 års verksamhet och vara delaktig i utvecklingsprocessen för blivande psykologer och psykoterapeuter. Åtskilliga studenter har sagt att det är först när man sitter tillsammans med en klient att man kan integrera de teoretiska kunskaper man har fått på vägen.

Även handledning av verksamma psykologer och psykoterapeuter har blivit en viktig del av min verksamhet. Efter utbildningen, i den kliniska vardagen, behöver man regelbunden handledning att granska sitt eget arbete, att få hjälp att handlägga svåra äranden och att få stimulans att fortsätta att hålla sig ajour med utvecklingen.

Framtiden - fortsatt utveckling inom KBT

Efterfrågan på KBT har ökat stadigt, tack vara insatser från de första pionjärerna och kanske även vi som skaffade oss kompetens i beteendeterapi på 70-talet. Det var inte lätt att vara i minoritet då. Men det har alltid varit givande att arbeta med terapiformer som bygger på en solid empirisk grund och som lägger vikt vid ett aktivt, empatiskt samarbete för att förändra människors beteende. Efterfrågan på KBT terapeuter har ökat stadigt under hela mitt yrkesliv, vilket är glädjande.

Jag hoppas att jag, tillsammans med mina kollegor på KBT i Utveckling, kan fortsätta att bidra till att utöka tillgången till KBT-kompetens i Sverige. Vi har många mycket spännande framför oss, såsom olika yrkesgruppers önskemål om kompetensutveckling, nya områden där dagens behandlingsinsatser är otillräckliga och nya, oprövade verksamhetsformer.